Oppermanns är en roman av Lion Feuchtwanger (1884-1958). Romanen utkom 1933 på tyska som Die Geschwister Oppermann och utkom samma år på svenska i översättning av Karl Fägersten.
Oppermanns är en tysk-Judisk borgerlig familj som får uppleva Hitlers maktövertagande 1933. Handlingen kretsar kring bröderna i släkten: Gustav, en dagdrivare som sysslar med litteratur, Martin, som driver familjeföretaget vilket säljer billiga fabrikstillverkade möbler och Edgar, en läkare som har uppfunnit en revolutionerande operationsmetod.
Romanen tar sin början Novmber 1932 och då är Hitler och nazisterna för de flesta inom familjen Oppermann ett skämt. Vid sin födelsedagsfest roar sig Gustav med att läsa högt ur Mein Kampf och skratta åt alla grova grammatiska fel och klumpiga formuleringar i texten. Hitler är chanslös, menar många. För hur kan så råbarkade barbarer som nazisterna ta makten i ett civiliserat land som Tyskland? En omöjlighet. Det är ytterst få som oroar sig på allvar.
Men nazismens gift sprider sig långsamt i det tyska samhället. Högernationalistiska och antisemitiska åsikter blir allt vanligare och brunskjortorna blir allt djärvare i sina våldsdåd. I Januari 1933 sker det förment omöjliga och Hitler blir kansler. Men förnekelsen håller i sig. Man hoppas att Hitler och hans parti kommer att hållas i schack av sina koalitionspartners. Men det nazistiska gatuvåldet blir ännu djärvare och deras överfall och mord verkar inte längre bestaffas av rättsväsendet.
Familjen Oppermann blir utsatt på grund av deras judiska påbrå. Gustav blir föremål för nazisternas vrede efter han skriver på ett antinazistiskt upprop. Edgars operationsmetod svartmålas i pressen och det blir omöjligt för honom att fortsätta sin medicinska karriär. Martin börjar fundera på att stryka namnet Oppermann från familjeföretaget för att undvika antisemitistiska bojkotter. Istället ska verksamheten ingå i det till namnet oklanderliga "Tyska Möbelverken". Men att detta ska skydda dem visar sig naturligtvis vara ett fåfängt hopp. Martins son Berthold får i gymnasiet en nazistisk lärare. En konflikt med denna lärare över Slaget i Teutoburgerskogen utvecklas till en ideologisk strid om Tyskland som snart får ödesdigra konsekvenser.
Till slut påbörjas efter riksdagsbranden ett skräckvälde med tortyr, koncentrationsläger och avrättningar. Förnekelsen har försatt många i dvala, men nu ger verkligheten dem ett hårt uppvaknande.
Romanen skildrar naiviteten och förnekelsen som många i världen hade inför nazisters maktövertagande. För det är först i efterhand som katastrofen verkar självklar. Det är få som är insiktsfulla nog att förutspå den i förväg. För de flesta personer är det svårt att acceptera att man måste överge det land som man älskar och respekterar, då landet har fått en regering som inte besvarar dessa känslor. Att den civilisation man tror på över allt annat visar sig vara otillräcklig inför våld, hat och barbari. Förnekelsen är då mycket lättare att bära. Tills den slutligen brister inför verkligheten.
Som journalisten Per Svensson berättar i sitt förord till den svenska nyutgåven från 2017, så var Feuchtwanger själv övertygad så sent som december 1932 att Hitler var slut. Men efter maktövertagandet 1933 fick han snabbt överge sitt hemland. Han skrev därefter romanen Die Geschwister Oppermann i ilfart och den kom ut redan hösten 1933. I Sverige var översättningen färdig redan till Julen det året.
Det är alltså ingen historisk roman, utan en skildring från det nära förflutna och samtiden. Romanen får kanske just därför en extra skärpa. Skildringen av den djupa förnekelsen och det hårda uppvakandet är kanske så levande därför att författaren själv har upplevt det. Terrorn som skildras i romanen så tydligt var särskilt upprörande för författaren och de samtida läsarna därför att den fortfarande pågick utan något skönjbart slut.
Romanen bär lyckligtvis inga andra spår av sin hastiga tillkomst. Det är en skickligt skriven berättelse om en familj som blir insvept i avskyvärda historiska skeenden. Språket i Karl Fägerstens översättning är lättläst, utan att förlora sin stilistiska spänst. Berättandet är uppfriskande direkt och boken är i grunden traditionell familjeroman i Tolstojs och Manns anda. Handlingen utspelar under mindre än ett år, men de stora förändringar som Tyskland genomgår ger berättelsen en episk bredd.
Jag läste denna bok i en nyutgåva på Nilssons förlag från 2017. Och det är lätt att se varför förlaget har valt att ge ut den på nytt. I vår tid, då nationalismen och fascismen åter växer sig stark, är Feuchtwangers bok en kraftfull varning. Demokrati och kultur är bräckliga ting och tar vi dem för givna går de lätt förlorade.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar