Mästersångaren från Västerås är en biografi över den svenske hjältetenoren Set Svanholm (1904-1964). Den är skriven av musikforskaren Daniele D. Godor och historikern Marie-Louise Rodén.
Set Svanholm föddes 1904 i Västerå och arbetade först som både folkskollärare och organist. Men han utbildade sig till operasångare under John Forsell som var både förmyndare och lärare till Jussi Björling (Björling och Svanholm blev livslånga vänner). Han verkade först som baryton, men bytte efter några röstfack till tenor.
Svanholm började efter det med att göra det som han är främst känd för: sjunga de dramatiska tenorpartierna i Richard Wagners operor. De partierna ställer höga krav på sångaren. Svanholm var en av de få tenorer som kunde motsvara dessa krav. För det första hade han enorm, kraftfull, mörk och dramatisk röst, vilket krävs för att höras över den stora Wagnerianska orkestern. Wagners operor är väldigt långa (ibland över fyra timmar) och han hade också den uthållighet som krävs för orka sjunga dem.
Men Svanholm hade inte bara en exceptionell röst, utan hade också ett överflöd av intelligens och musikaliskt kunnande. Han kunde därför använda sin röst på bästa sätt och skapa mångdimensionella rolltolkningar.
Detta gjorde honom till en av sin tids främsta tolkare av Wagners musik. Han uppträdde på hela världens operascener, inklusive Bayreuth, Statsoperan i Wien, La Scala och Metropolitan.
För eftervärlden finns inspelningar bevarade, främst live. Till exempel finns ett amerikanskt radioprogram från 1949 bevarat, med bl a "Morgenlich Leuchtend" från Mästersångarna, "In Fernem Land" från Lohengrin och kärleksduetten från Tristan und Isolde ( med dåtidens främsta Wagnersopran, Kirsten Flagstad).
När sångarkarriären började lida mot sitt slut i mitten av femtiotalet blev Svanholm chef för Kungliga Operan i Stockholm. I den rollen verkade han som förnyare och förde in nya och svenska verk i repertoaren, däribland Karl Birger-Blomdahls Aniara.
Svanholm var onekligen en stor konstnär, men boken utforskar också Svanholms skuggsida. Under Andra världskriget var Svanholm nämligen en av de svenska artister som flitigast uppträdde på Tysklands och Österrikes operascener, mitt i Hitlers terrorvälde och brinnande krig. Ännu mer tveksamt uppträdde han på rena propagandaevenemang för nazisterna, till exempel vid firandet vid Hitlers femtioårsdag och föreställningar organiserade av nazisternas fritidsorganisation Kraft Durch Freude.
Författarna menar att inget visar på att Svanholm var nazist. I stället var det nog främst pengarna som lockade. Dels var det också samarbetet med de stora dirigenter, sångare och regissörer som fortfarande var kvar i Tyskland.
Svanholm till skillnad från Zarah Leander ställdes aldrig till svars för detta. Mot slutet av kriget slutade han uppträda i Nazityskland och kunde istället efter kriget lansera en ny framgångsrik karriär i Nord- och Sydamerika. Officiellt hade han stannat hemma i Sverige under kriget.
Godors och Rodéns utmärkta biografi är kanske som bäst när den utforskar denna del av Svanholms liv. Han var onekligen en stor konstnär, men satte onekligen karriären framför moralen. Han hade i alla fall ett intressant liv, som denna biografi levandegör på ett föredömligt sätt.
