"Mellan att döda och att dö finns ett tredje: att leva." - Christa Wolf,
Kassandra är en berättelse av den Tyska författarinnan Christa Wolf, först publicerad 1983. Den finns översatt till svenska av Margaretha Holmqvist.
I romanen återberättar Wolf myten om den trojanska prinsessan och sierskan Kassandra som förutspår Trojas fall i den mytiska kriget. Hon blir inte trodd och istället fängslas hon av sin egen far Kung Priamos, trots att hon har rätt. Efter att Troja faller blir hon fångad av grekerna och då förutspår hon att den grekiske kungen Agamemnon kommer att mördas av sin hustru Klytaimnestra. Detta leder till att hon avrättas.
Wolfs bok är en enda lång monolog från Kassandras perspektiv. Boken börjar mot slutet av Kassandras liv, in medias res. När hon står framför Agamemnons brog Mykene ser hon tillbaka på sitt liv.
Det blir en skildring av det Trojanska kriget från ett helt annat perspektiv än vad läsaren är van vid, nämligen kvinnans. Det är en tämligen radikal omdiktning med en feministisk och pacifistisk tendens.
I motsats till den västerländska traditionen skildras kriget som föga heroiskt och romantiskt. Det är snarast frågan om ett vansinnesdåd. Hjältarna är i denna omdiktning brutala slaktare, särskilt Akilles som får det välförtjänta stående epitetet "kräket Akilles".
I Wolfs tolkning grundar sig kriget därutöver också på en lögn, då den sköna Helena i denna bok aldrig kommer till Troja utan blir tillfångatagen av Egyptens konung på väg dit. Hennes ankomst till Troja är en bluff, iscensatt av Paris. Det vet också Grekerna. Egentligen handlar kriget helt krasst om tillgången till Dardanellerna.
Och som de flesta läsare redan vet, så leder kriget dessutom bara till undergången, åtminstone för trojanerna. Men den enda som vet detta är Kassandra, som här får en tydlig hjältinneroll. Hon förutspår krigets dystra utfall och varnar sin far Kung Priamos för krigets vansinne. Trots att hon bara rakryggat säger den obekväma sanningen, så spärras hon in. I Wolfs tolkning påminner hon om Doktor Stockmann i Ibsens "En Folkefiende".
Wolfs bok skrevs i början av 1980-talet, då kapprustningen återigen började ta fart och hotet om ett kärnvapenkrig mellan stormakterna var överhängande. Det är inte svårt att se parallellerna till detta i bokens skildring av ett meningslöst krig som endast leder till undergången, där ledarna blundar för den hemska slut som väntar.
Berättelsen har som sagt en feministisk tendens. En av anledningarna till att Kassandra ignoreras är just därför att hon är kvinna. Boken skildrar ett Troja där kvinnorna under krigets gång förlorar sin makt. Kriget fullbordar utvecklingen mot det patriarkaliska samhällsform som dominerat västerlandet sedan dess.
Antikens Grekland anses med rätta vara den västerländska civilisationens vagga. Men Wolf pekar på att från antikens Grekland kom också de tendenser i civilisationen som mycket väl kan leda till dess undergång: patriarkat, krig, klassamhället och den skoningslösa jakten efter makt och rikedom.
Romanen skildrar också hur Troja under krigets gång utvecklas till en totalitär stat, med övervakning och angiveri. Wolf
levde större delen av sitt liv i DDR och det är inte svårt att i detta se en illa dold kritik av regimen. Wolfs författarskap är kontroversiellt och hon har anklagats för att ha varit okritisk gentemot DDR-diktaturen. Det är en anklagelse som man kan lätt motbevisa genom att faktiskt läsa hennes böcker, något hennes kritiker inte verkar ha gjort.
Kassandra är en stark berättelse, med ett angeläget budskap om fred och jämlikhet. Wolfs prosa, i Holmqvists översättning, är helt enkelt underbar att läsa. Berättelsen kan verka lite förvirrande i början eftersom den börjar in medias res, men det poetiska språket fångar snart tag i läsaren. De flesta utgåvor av boken har dessutom texten till fyra föreläsningar av Wolf som berättar om romanens tillkomst. De är också läsvärda.
