På Västfronten intet nytt är en roman av den tyske författaren Erich Maria Remarque (1898-1970), först publicerad 1929 and översatt till svenska av Curt Berg.
Boken är en skildring av den tyska soldaten Paul Bäumer upplevelser i Första världskriget. Han hade tillsammans med hela sin gymnasieklass uppmanats av sin lärare Kantorek att bli soldat. Läraren utlovade hjältedåd, ära och äventyr i det tyska fosterlands försvar. Men verkligheten visar sig vara något helt annat. Kriget visar sig sanna ansikte i dess meningslösa våldsamhet. Människor lider, lemlästas och dör på ett föga ärofyllt sätt. Det är en traumatiskt upplevelse för soldaterna, som det är omöjligt att helt återhämta sig ifrån. Titeln kommer från en armérapport och är ironisk, som illustrerar hur kriget gör dödandet till vardag. Liv släcks, men på en krigsfront är det så vanligt att det inte ens noteras. Rapporten lyder bara "på västfronten intet nytt".
Remarques roman var en av de första romanerna som behandlade Första Världskriget på ett direkt och realistiskt sätt. Det fanns föregångare som Henri Barbusses bok Elden. Men få krigsromaner har fått ett genomslag som På Västfronten intet nytt. Boken blev en omedelbar internationell framgång och har med åren blivit en klassiker som delvis överskuggat resten av Remarques författarskap.
Det är en en skarp uppgörelse med krigspropaganda och svärmiska förhärligande skildringar av krig. Remarque berättar istället kompromisslöst om krigets verklighet med allt vad det innebär. Boken innehåller många äcklande beskrivningar, fulla av blod och inälvor, av vad 1900-talets krigsmaskineri kan göra med människor. Romanen blev ett språkrör för en växande fredsrörelse och en generation som med Remarques ord "förstördes av kriget -- även om den undkom granaterna". Boken behandlar de överlevandes svårigheter att återanpassa sig till livet utanför kriget och beskriver gripande vad vi idag kanske skulle kalla för ett psykologiskt trauma.
På Västfronten intet nytt förblir angelägen även idag, över ett hundra år efter det krig romanen skildrar. Bokens verklighetstrogna berättelse om några soldaters öden i Första världskriget är fortfarande djupt berörande och fördjupar ens förståelse av krigets många lidanden. Det är en tragisk och mörk roman, men berättelsen har ett starkt humanistiskt patos. Och den skildrar dess karaktärer och deras kamratskap i en svår situation med sann värme.
