Buddenbrooks är en roman av Thomas Mann, hans debutroman, först publicerad 1901. Jag läste den i Ulrika Wallenströms översättning.
Den är en släktsaga som handlar om köpmannasläkten Buddenbrooks i staden Lübeck. Romanen skildrar deras välgång och eventuella förfall under flera generationer, från 1830-talet fram till det enade Tysklands första år på 1870-talet.
Vi möter bl a den praktiske och duglige Thomas, hans sociala, men sjukliga och dekadenta bror Christian, deras stolta syster Antonie som går genom två misslyckade äktenskap och slutligen Thomas musikaliska son Hanno.
Framförallt är detta ett mästerverk till roman, berättarkonst på hög nivå. Huvudpersonerna har alla ett imponerande karaktärsdjup. De känns nästan som verkliga människor och tillfället att få umgås med dessa intressanta personer är all anledning man behöver att läsa boken.
Manns prosa är utmärkt och en fröjd att läsa, särskilt i Ulrika Wallenströms fina översättning. Prosan är närmast musikalisk i sin utformning och har till och med Wagnerianska ledmotiv invävda (till exempel färgerna gul och blå). Även formen, släktsagan, är troligtvis inspirerad av Wagners Nibelungens Ring.
Romanen är närmast episkt upplagd och fångar välde de intressanta historiska skeendena under perioden som skildras, då Tyskland blev enad stat. Det episka svepet kombineras med ett starkt intresse för de minsta detaljer.
Boken handlar om konflikten mellan livskraftiga, praktiska, men fantasilösa köpmän som kan driva familjefirman vidare och dekadenta, sjukliga, men konstnärliga män. Familjens förfall består i de förra genom generationerna ersätts av de senare, en utveckling som kulminerar i Hanno, som är både fysiskt och psykiskt oförmögen att driva vidare familjefirman, vilket leder till hans far upplöser den i sitt testamente.
Här kommer ledmotiven med färgarna in. Blå förknippas med konstnärlighet (t ex Hanno har blå ögon), medan gul förknippas med köpmännens borgerlighet.
Trots att de leder till familjens förfall, så ger Mann konstnärstyperna sin sympati. Hanno är ju trots allt baserad på honom själv. Och alla som har förmågan att läsa boken tillhör åtminstone delvis deras skara.
Och i slutändan är det så att de behöver inget mer försvar än att en av dem skrev Buddenbrooks.
