tisdag 31 maj 2016

Molnfri Bombnatt av Vibeke Olsson

Molnfri Bombnatt är en roman av Vibeke Olsson, först publicerad 1995.

Den handlar om den tyska kvinnan Hedwig Maurer, som är elva år när Hitler tar över makten 1933. Trots att hennes far var socialdemokrat, som dör i koncentrationsläger, blir hon övertygad nazist. Boken handlar främst om hennes upplevelser under andra världskriget, och hennes förälskelse med SS-soldaten Wilhelm Schürbiegel. Men parallellt berättas också om hennes liv efter kriget, hur hon efter att ha förlorat sin tro på Hitler flyr till Sverige och gifter sig med en svensk man.

Detta är en av de bästa romaner om andra världskriget jag har läst. Här undviks all heroisering och demonisering. Istället skildras med säker hand det mänskliga i händelserna. Fokus läggs på civilbefolkningens lidanden av kriget, bombningarna och svälten.

Det som gör romanen intressant är att Olsson försöker förstå hur vanliga människor förtrollades av Hitler och nazismen. Hon skildrar de generella, politiska orsakerna, t ex den nationella förödmjukelsen från Första världskriget. Men romanen skildrar också de individuella, psykologiska orsakerna, hur nazismens utnyttjade människors behov av gemenskap och bekräftelse för att övertyga dem. I det senare kan man tydligt se fördelarna med att skriva en roman och inte en historiebok. Fast Olsson visar tydligt att hon har läst och skickligt använt sig av historievetenskapens rön.

Vibeke Olssons försök att förklara innebär inte att hon på något sätt förringar nazismens brott. Tvärtom tar romanen tydligt ställning för demokratin och mot nazismen. Olsson gör dessutom starka paralleller mellan dåtid och det nittiotal som romanen skrivs i med nynazismens landvinningar, Ny Demokrati och Jugoslavienkrig.

På många sätt är Molnfri Bombnatt en mycket bättre skildring av nazismen än Thomas Manns försök från 1947 i form av Doktor Faustus. Femtio år av distans och historieforskning är naturligtvis den senare romanen till stor hjälp. Visserligen är Olsson är inte en lika bra författare som Mann. Men berättandet i Molnfri Bombnatt är trots det av hög klass: boken är en fröjd att läsa. Det är en roman som visar på den historiska romanens möjligheter att ge läsaren en förståelse för den historiska verkligheten.