Goethes Faust

Johann Wolfgang von Goethes Faust, publicerad i två delar 1808 och 1832, behöver knappast någon introduktion. Det långa läsdramat på vers, baserat på legenden, handlar om vetenskapsmannen Faust som gör en pakt med djävulen Mefistofeles. Mefisto ska tjäna Faust med sin magi i utbyte mot Fausts själ. När Faust finner ett ögonblick så skönt att han vill att det ska dröja kvar, kommer han att dö och komma till helvetet.

Vad Goethe menade med dramat är svårt att säga. Det beror delvis på att vissa delar av texten är dunkelt skriven och svår att förstå.  Särskilt gäller detta för den andra delen av verket. Den är inte nödvändigtvis, som många brukar påstå, sämre än den första, men den är onekligen mycket mer svårtillgänglig och konstig.

Det är delvis på grund av den stora mängd figurer från den klassiska mytologin som dyker upp eller nämns i den senare delen, oftast utan förklaring. Här räddas situationen av dem utförliga kommentarer som Britt G. Hallqvist har försätt sin översättning med.

Kommentarerna är också till hjälp för att förstå Goethes satir som upptar stora delar av dramat. Den riktar sig ofta mot samtida figurer, företeelser och filosofier, som i många fall inte är särskilt väl ihågkomna ca 200 år senare.

 Men det är väl värt mödan att läsa Faust. Påfallande ofta finner man formuleringar som är fyndiga, vackra, och träffande, med ett ibland imponerande filosofiskt djup. Det är så mycket i dramat som är värt att citera, mer i än de flesta böcker. Goethes satir har ofta poänger som fortfarande känns aktuella, till exempel Mefistofeles utläggning om universiteten i första delen eller när han uppfinner papperspengar i den andra. Det är inte överraskande att det finns så många bevingade ord som har sitt ursprung i dramat. Exempel är "grå är all teori" eller "pudelns kärna".

Det är tur att poesins skärpa återfinns i Britt G. Hallqvists översättning. Den är en storslagen översättargärning. Verket har överförts till vacker svensk vers, som har talspråkets flyt och är ofta förvånansvärt lätt att förstå.

Trots att jag inte på långa vägar kan säga mig förstå Faust, åtminstone inte i dess helhet, så förtjänar dramat sin plats som en av världslitteraturens största verk.